Warburton föddes 1845 i England. dog 1897.
Warburton var från början en mycket god löpare och vann över 500 lopp som amatör och professionell. Efter sin löparkarriär övergick han till att coacha tre cyklister som alla nådde stora framgångar.  Jimmy Michael och bröderna Thomas Linton och Arthur Linton.
Samtliga tre cyklister dog unga och under mystiska omständigheter och de anklaga alla Warburton för att ha förgiftat dem. Hur vida detta är sant är i dag omöjligt att helt få bekräftat men klart är att Warburton har gått till historien som den som tog dopingen in i 1900-talet.

Francesco Conconi från det Italienska University of Ferrara är den som fått ”äran” av att  varit först med storskalig bloddoping av Team och cyklister. Redan 1984 hjälpte han Franceco Moser att slå timrekordet på bana med hjälp av bloddoping (som inte var förbjudet på den tiden). Men det var inte för än han blev ”doktor” för stallet Carrera Jeans-Tassoni med bl.a Stephen Roche, Claudio Chiappucci, Guido Bontempi, och Rolf Sørensen, han kunde börja ”arbeta” och ”forska” i stor skala.

Lance Edward Armstrong, ursprungligen Gunderson, född 18 september 1971 i Plano, Texas, är en amerikansk före detta tävlingscyklist.

Lance Armstrong är den ende cyklist som utnämnts till segrare i Tour de France sju gånger, vilket skedde åren 1999–2005. I augusti 2012 meddelade USADA att han skulle fråntas dessa titlar efter att ha givit upp inför dopinganklagelser. Detta beslut fastställdes i oktober 2012 av Internationella cykelförbundet (UCI). Detta är utan tvekan den största skandalen i cyklingens och troligen hela sportvärldens historia

Hein Verbruggen. Född 1941 i Holland. UCI:s president under åren 1995-2005. Under sin period som president tog han emot mutor av Lance Armstrong för att dölja dopingmisstankar vid minst 2 tillfällen. Han tog även emot mutor från Japanska Kerin förbundet på 20 miljoner kr för att ordna så Kerinrace kom med på internationella tävlingar. Under sin period som president misslyckades han fullkomligt med uppdraget att bekämpa doping. Han stämde också flera som försökte visa på UCI:s brister.  

Pat McQuaid. Född 1949 i Irland. UCI:s president från 2006.
Var från början cyklist och vann Irland runt 1975 och 76. Han var förbjuden att ställa upp i OS 1976 efter att åkt fast under en tävling i Sydafrika dit han anmält sig under falskt namn och nationalitet. Detta för att komma undan den boycott som var riktad mot Sydafrika för deras Apartheid lagar. Han har under sin tid som president varit i blåsväder flera gånger rörande dopingfrågor och till och med det kända tyska magazinet Der Spiegel ifrågasatte öppet McQuaids intresse av att sätta fast dopare. Han har liksom sin föregångare och tillsammans med den samme stämt flera personer som ifrågasatt hans ärlighet. Bl.a Greg LeMond, WADA:s chef Dick Pound och journalisten Paul Kimmage.

Johan Bruyneel. född 23 augusti 1964, i Izegem, Belgien, är en tidigare professionell tävlingscyklist.  Bruyneel avslutade sin karriär som tävlingscyklist under året 1998 och blev då chef för cykelstallet US Postal (senare känt som Discovery Channel). Mellan 1999 och 2007 var Bruyneel med om att stallet tog sju segrar i Tour de France. Lance Armstrong vann sju segrar i sträck under åren 1999–2005 och Alberto Contador tog sin seger under 2007. Efter säsongen 2007 lades stallet ned och Bruyneel gick vidare till att bli sportchef i Astana Team.
Belgaren pekas ut som en av nyckelfigurerna bakom "ett av de mest sofistikerade dopningsprogrammen i sportvärldens historia", som Usada beskriver verksamheten.I rapporten går att läsa hur Bruyneel organiserade cyklisternas blodtransfusioner, hur han varnade för tester i förväg och om hans samarbete med den ökände och livsstidsavstängde dopningsdoktorn Michele Ferrari.

Michele Ferrari.

År 1994 var Ferrari doktor för cykellaget Gewiss. Laget hade en fantastisk säsong, och vann många tävlingar. I Flèche wallonne, tog laget en historisk trippelseger. Lagets dominans gjorde att många började ifrågasätta lagets läkare. Ferrari lugnande knappast heller någon när han jämförde användande av erytropoietin  med apelsinjuice. "EPO är inte farligt, det är missbruket av det som är skadligt. Det är också farligt att dricka 10 liter apelsinjuice. Detta uttalande kostade honom hans jobb som lagets doktor. Hans namn blev därefter associerad med användning av EPO. År 1995 startade Ferrari sin egen privata medicinsk praktik.
Han var också god vän och ”doktor” till Lance Armstrong, det var mycket hans förtjänst att Lance lyckades fuskade till sig 7 Tdf segrar. Han är numera livstidsavstängd från allt som har med cykelsporten att göra. Cyklister som anlitar honom riskerar stränga straff.

Tour de France har flera gånger figurerat i dopingsammanhang. 1998 bröt helvetet loss på allvar och cykelsporten blev en veritabel brottsplats. Festina-stallet med stjärnorna Richard Virenque och Alex Zülle i spetsen spelade huvudrollen. Franska tullen stoppade massören Willy Voet och hittade 400 flaskor och kapslar med diverse preparat i hans bil. Festina uteslöts ur tävlingen och åtta av stallets nio cyklister visade sig vara dopade. 

Tour de France 1998 skakades av dopningsanklagelser och dopade cyklister. Bjarne Riis började att kallas för Mr 60%, ett smeknamn som kom ifrån rykten att Riis hade haft ett hematokritvärde på 56 procent i ett test under Tour de France 1996, vilket kunde vara en indikation på EPO-dopning. Riis testad aldrig positivt för dopning under sin karriär, även om EPO-tester existerade vid tidpunkten. Den 25 maj 2007 erkände han att han hade varit dopad med epo vid segern 1996. Han berättade att han hade tagit EPO, tillväxthormoner och kortison under fem år, mellan 1993 och 1998. Efter sin karriär blev Riis Manager och delägare i Danmarks första professionella cykelstall. Han har därefter haft flera framgångsrika cyklister i sina stall och tyvärr värkar det som han inte kunnat hålla sig från att hjälpa dem att dopa sig för att nå resultat.
Att han nu har lierat sig med Oleg Tinkov gör ju knappast saken bättre, den mannen har ju gjort flera märkliga uttalande när det gäller idrott och doping.

Vinokourov. Cyklist från Kazakhstan som hade ett nära sammarbete med den ökända doping doktorn Ferrari. Han åkte fast för bloddoping under 2007 års Tour de France. Det som gör att han förtjänar denna 10:e plats är att han också med största sannolikhet mutade till sig segern i 2010 års Liege-Basong-Liege för 900.000 kr.
Det gick till så att han och Alexandr Kolobnev, en rysk cyklist som cyklade för det ryska laget Katusha, hade gått loss på slutet och ledde med mer än en minut före spanjoren Alejandro Valverde.
Under sista kilometern ser man hur Vino talar upprepade gånger med Kolobnev och sen rycker ifrån och vinner med 6 sekunder.
I efterhand kom en mail växling ut mellan de två där Kolobnev påminner Vino om uppgörelsen och lämnar sina bankuppgifter.

The outspoken 47-year-old from Siberia (whose birthday is on Christmas Day) was never one to shy away from controversy, and his parting shot Saturday was par for the course. He called the UCI “stupid guys” and gave the cycling fraternity a one-finger salute, saying, “f*ck all of them,” adding that he will “jump on his jet — and everyone who is left in cycling will be the ones who will be in the shit.”

More than a few will be happy to see Tinkov fly away. Though he was provocative and outspoken, he did little to build bridges or create any effective political alliances within the tightknit world of professional cycling that could foster true change. Instead, he seemed content to drop bombs, hold court in the media, and engage with the public via Facebook and Twitter, once alluding to U.S. President Barack Obama as a “monkey.”

Tinkov tried to engage with his fellow team owners, urging them to boycott the Tour de France, and create their own breakaway racing league. Tinkov was an enthusiastic backer of Velon, but he chafed at what he perceived as a lack of daring among his colleagues. For their part, the longtime players in the peloton were skeptical of Tinkov. Many considered him pompous and wondered about his staying power, and those private reservations seem to be borne out with Tinkov’s decision to call it quits.
With his departure cycling will lose one of its most flamboyant, outspoken and controversial team owners. Some viewed him as cycling’s version of Donald Trump, and like the American businessman and presidential candidate Tinkov liked to play up his image as a rich, self-made millionaire with little patience and even outright disdain for bureaucrats, compromisers, and traditionalists. An impatient man, he finally realized that the tradition-laden sport of cycling is loath to embrace change for its own sake.