Fåglum
Sveriges största cyklist genom tiderna är utan tvekan Gösta "Fåglum" Petterson. Gösta föddes
1940 och tillsammans med sina bröder Sture (1942-1983), Erik (1944) och Thomas (1947)
bildade de ett näst intill oslagbart lagtempolag under 1960-talet. Mellan 1966 och 1969 körde
bröderna 14 lagtempolopp tillsammans och förlorade bara två tävlingar: VM 1966, 6:a, då
Sture vurpade och OS 1968, 2:a, då bl.a. Thomas punkterade.
Meritlistan:
3 VM-guld i lagtempo 1967, 1968 och 1969
1 OS-silver lagtempo 1968
1 VM-brons på 18 mil linje 1964
1 VM-brons i lagförföljelse (bana) 1968
1 OS-brons 18 mil linje 1968
1 OS-brons lagtempo 1964
Seger i Giro d´Italia 1971
3:a i Världcupen 1971
3:a i Tour de France 1970
7 st. ind. SM-guld (6 st. tempo och 1 st. linje)
Ett flertal amatörsegrar i etapplopp mellan 1964 och 1969
(Av bröderna har också Erik ett ind. VM-brons från 18 milen på VM 1968)
(När man analyserar Göstas proffsinsatser skall man ha i åtanke att världens bästa cyklist
genom tiderna, belgaren Eddy Merckx, var på toppen av sin karriär under Göstas proffsår.
Merckx var näst intill oslagbar dessa år ).
Göstas karriär började år 1958. Under denna sommar gick Snell-trofén, ett tvådagarslopp
uppkallat till ära av boråsaren Harry Snell, genom Vårgårda och Gösta och Erik, som hade
skaffat sig tävlingscyklar under året, hängde på klungan vid passage av Vårgårda.
Funktionärerna försökte få bort dessa grabbar från klungan men Gösta hängde med en lång
stund.
Senare under året (1958) körde Gösta sin första tävling i Augustiloppet i Borås. I
debutantklassen, tävlande för Alingsås CK, hade han snabbaste tiden.
Året efter hade Gösta bytt klubb till Fåglums CK och Monarks starke man, Nils Velin, bas för
"Blå stallet" ordnade en fricykel till Gösta. Han tackade för uppmärksamheten genom att bli
2:a vid tempo-JSM, enbart slagen med 2 tiondelar av Björn Wallenborg från Centrum i
Örebro.
Året efter (1960) var det olympiska spel i Rom. De tilltänkta olympiakandidaterna åkte till
Varberg våren 1960 för träning och tävling. Gösta hade, som ung lovande junior, fått en
friplats till detta läger. Han tackade för uttagningen genom att vid en träningstävling slå alla
olympiakandidaterna med bred marginal. Han fick då följa med landslaget utomlands, men ett
problem upptäcktes: Gösta var inte A-klassare, han hade ju inte kört en enda B-klasstävling.
Svenska Cykelförbundet utfärdade då en A-klasslicens till Gösta Pettersson utan att han tagit
en enda poäng i B-klassen. Normalt måste man uppnå 20 poäng för att få stiga upp i nästa
klass. Gösta är den enda cyklist i Svenska Cykelförbundets historia som "hoppat över" Bklassen,
men så var han också en talang utöver det vanliga. Senare under året skulle han få
ställa upp både på VM och OS.
En dråplig episod att minnas från Göstas första stora etapploppsvinst i Tunisien Runt 1964.
Gösta hade tagit ledartröjan som han före start nästa dag skulle få av staden borgmästare. Det
var dock ösregn vid starten, varför överlämnandet fick ske inomhus. Under tiden passade de
övriga cyklisterna på att tjuvstarta, varför startområdet var helt tomt när Gösta kom ut från
borgmästaren. Gösta presterade dock sitt liv lopp och körda ensam ikapp nästan hela fältet.
Han kom dock aldrig ikapp ledargruppen och blev av med ledartröjan med en marginal av en
minut. Dagen därpå var dock Fåglum lika tvärilsken och gick loss solo från start på den 15
mil långa etappen, vann etappen och sedermera också hela loppet med en marginal av nästan
7 minuter. Nämnas kan att 2:an, fransmannen Lucien Aimar, två år senare vann proffsens
Frankrike Runt.
År 1966 var det första år som alla fyra bröderna körde i samma lagtempolag. Noga räknat var
det den 24 juli i en lagtempolandskamp mot Danmark i Varberg och Fåglumbröderna vann
med hela 4,18 minuter. En nästan lika stor ( 4,20 ) marginal hade de vid NM. Nu föddes
förhoppning inför VM, men Sture vurpade efter knappt 2 mil och skadade bakhjulet. Efter
ytterligare 1 mil gick en eker sönder i Stures trasiga bakhjul med en ny vurpa som följd. 7 mil
med bara tre man kunde inte ens Fåglums klara av, utan de fick nöja sig med en 6:e plats. Det
som sved mest var nog att Danmark vann VM-guldet. Danmark som de så klart hade slagit
tidigare under året.
1967 hade bröderna återigen vunnit både landskampen och NM mot danskarna. Nu skulle det
bli åka av vid VM i holländska Heerlen. Bröderna startade hårt och ledde vid alla
tidskontroller: 24 km. lika med Italien, 50 km. 20 sek. före Italien och 72 km. 27 sekunder
före Italien. Det svenska laget hade dock problem de sista milen. Gösta hade påtagliga
problem och Danmark tog hela tiden in på svenskarna. De fyra Fåglum-bröderna klarade dock
guldet med 16 sekunder marginal till 2:an Danmark och 39 sekunder marginal till 3:an Italien.
Vi noterar Thure Petterssons beskrivning av bröderna på prispallen:
" Där stod Gösta, kungen. Han stod där, lång och nästan asketiskt mager, men rak i ryggen
som det anstår en kung som nyss fört sina bröder till en lyckosam seger. Inte en min rördes i
hans ansikte. Han var som en sfinx. Men jag vet att glädje och stolthet som Gösta kände
inombords, inte lät sig beskrivas…."
"Där stod Sture, tänkaren, med de markerade, utmejslade anletsdragen. Han som alltid slet
hårdast av bröderna. Nu kände Stures glädje inga gränser. Tårarna forsade i strida strömmar
nedför båda kinderna ….."
”Där stod Erik, den alltid lika tuffe och självsäkre "Rödtoppen". Han vinkade glatt med
blomsterkvasten, alltmedan ansiktet klövs i ett solvargsleende från örsnibb till örsnibb……"
" Där stod Tomas, yngsten i brödraskaran, Denna i vanliga fall så självsäkre yngling, tittade
nu blygt som en konfirmand ned mot marken. Han fäste blicken på cykelskorna, alltmedan
han förstulet torkade bort en tår ur ögonvrån med högerhandens avigsida…….."
VM-guldet resulterade också att bröderna fick mottaga Svenska Dagbladets guldmedalj för
1967 års bästa idrottsprestation i Sverige.
Efter ytterligare 2 VM-guld i lagtempo åren 1968 och 1969, OS-silver i lagtempo 1968 och ett
OS-brons på 18 milen 1968 beslöt sig bröderna Fåglum att bli proffs året 1970. Redan första
året blev Gösta 6:a i Giro d´Italia och 3:a i Tour de France. Den stora segerns skulle dock
komma 1971.
Det var nära att Gösta inte alls skulle få åka Giro d´Italia 1971. Direktören i hans Ferretti-stall
ville istället matcha stallets andra stjärna italienaren Zilioli, med sviten 2-2-2-4-3- på de
senaste Giro d´Italia och Gösta skulle få koncentrera sig på "Touren". Gösta vägrade dock och
när sedan Zilioli tappade nästan 3 minuter på andra etappen, var det fritt fram för Gösta. I
början av loppet bars ledartröjan, La maglia Rosa, av Claudio Michelotto men på den 18:e
etappen skulle han grillas av främst Gösta Pettersson och italienaren Felici Gimondi. På
toppen av berget Passo di Valles på 2033 meter höjd stack Gimondi, belgaren Heman van
Springel och Gösta. I mål kom de i nämnd ordning men ledartröjan blev Göstas. Michelotto
tappade nästan 10 minuter på etappen. Gösta Pettersson blev den 6:e utlänning som vann Giro
d´Italia. Han fick emellertid kritik för att han vann tävlingen utan att vinna en enda etapp. Han
körde dock inte för att vinna etapper utan enbart för att vinna hela tävlingen. Med sitt iskalla
lugn inriktade hans sig hela tiden på totalsegern och därmed på att bli inskriven för alltid i
cykelsporten historiebok med guldskrift.
Gösta "Fåglum" Pettersson var proffs åren 1970 till 1973. Återkommen till Sverige fortsatte
han att tävla i elitklassen på tempolopp. Sedan blev det också en och annat tempo och
lag/partempolopp som oldboys med några SM-guld som resultat innan han slutade med
tävlande på elitnivå.
En beskrivning av bröderna Fåglums taktik: ” Erik drar alltid igång med Gösta på rulle.
Därefter Sture och Tomas. När Erik har dragit sin del släpper han omedelbart fram Gösta och
faller ner sist. Och så vidare, hjul i hjul. Varje man håller sig c:a. 30 sekunder i täten, en Gösta
i storform omkring 45 sekunder.”
